Det har varit en lite halvjobbig vecka detta. Min bil gick sönder i söndags, och de nya delarna jag har beställt för att kunna laga den kommer inte förrän på måndag. En vecka utan bil kanske inte låter så illa, men i San Diego är det extremt svårt att ta sig någonstans utan eget fordon.
Hela veckan har jag varit tvungen att gå upp klockan fem på morgonen för att påbörja proceduren att ta mig till jobbet i skälig tid, eftersom det tar tre gånger så lång tid utan bil. Och missar man ett tåg här är det inte som i Stockholm, där det kommer ett nytt efter tre minuter i rusningstrafiken. Här får man vänta två och en halv timme på nästa.
Igår blev det dessutom plötsligt höst. Det märks inte så mycket på dagen när solen är uppe, men klockan fem på morgonen är det både mörkt och kallt. På väg till bussen i morse såg jag visserligen en tjej som var ute och gick med sin hund i shorts och t-shirt. Själv hade jag på mig skinnjacka, kängor, mössa, halsduk och vantar och frös ändå. Fattar såhär i efterhand inte riktigt hur jag pallade att bo i Sverige i 21 vintrar.
Men å andra sidan är det fredag och löning idag, och jag fick just se en helt fantastisk soluppgång från tåget. Och inom ett par dagar har jag förhoppningsvis en körbar motorcykel igen, för första gången på fem månader. Visserligen precis i tid till att sommaren tog slut, men man kan tydligen inte få allt här i världen.